Direktlänk till inlägg 24 juli 2007

.

Av Rosanna - 24 juli 2007 20:53

Lär nog bli mitt sista inlägg på tre veckor nu (om vi ska vara negativa).

Och som vanligt är allt upp och ner, både i villan där jag bor i och i hjärtat mitt. Saknar Katja, men som tur är, finns hon där imorgon när jag kommer. Iallafall i samma stad. Ellis fick ett samtal från henne tidigare, hon ville ha djungelvrål med sig, så det blir att försöka komma ihåg det (: Sitter och messar med en viss kille som är i New York just nu.. han ser ut att ha det trevligt. Men jag saknar honom, lite grann iallafall. :)

Idag har jag försökt göra en massa, strykit lite kläder, jobbat från nio till tre, sett på tv med Ponuts, käkat osv. Mamma lagade min favoriträtt och allt.. Älskar min familj, kommer sakna dem grymt! I England blir det att fota en massa, får plats med ca 950 bilder på digitalkameran, så lite bilder under tre veckor lär det bli! Nej nu ska jag verkligen försöka somna, eller i vilket fall; varva ner. Måste få några timmars sömn innan jag drar imorgon vid femtiden.  Nervös är jag inte än, men det kommer nog på bussen när vi sitter där hela gänget. Hah, jag är alltid nervös inför såna här saker.. men det hör till *försöker att inbilla mig det*


 Och allt med lutande text i min blogg här efter är något jag skrivit själv. I något inlägg här längre ner var det också en text/dikt / kallade vadfan du vill om tomheten som jag skrivit själv. osv. Så att ni vet och inte tror att jag bara tar all text från nån jäkla sida som jag inte ens vet namnet på (:


Och med varje tår som lämnar mitt öga, följer också en bit av min själ med. Sakta lämnar bit för bit sitt trygga hem för att bli någonting annat. Något okänt. Något som jag aldrig mer kommer ifatt igen. Min själ lämnar mig för att bli en del av något overkligt. Tårar går inte att få tillbaka igen. De lämnar dig, rinner nedför dina kinder, ner på dina läppar. Din tunga smakar på dem. Hur smakar det? Salt. När du väl har fällt tårar, kommer samma tårar aldrig tillbaka igen. Men tårar fortsätter att falla, det vet jag. Jag vet hur det känns. Men det är också så vackert på ett speciellt sätt. Sorgen i sig är inte vacker, sättet vi visare det på är inte vackert. Men sagan, historian, kalla det vad du vill, det är vackert. Att kunna bli ledsen över något som berör en är vackert. Att kunna visa känslor är vackert. Att kunna vara den man är, och inte vara rädd för att visa vad man vill och tänker, det är vackert. Men, som så många gånger förr, är jag rädd. Rädd för att vara vacker. Rädd för att jag vet att det inte blir bättre. För med varje tår som lämnar mitt öga, så faller också en bit av min själ med.

 
ANNONS
 
Mark

Mark

24 juli 2007 21:21

Jag ska bara shoppa, hälsapå alla mina kusiner och deras barn och min moster och morbror :) njuta av livet, miljön och folket.

http://nucci.blogg.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Rosanna - 14 februari 2009 14:04

Tror eventuellt att det är dags att byta blogg ett tag framöver iallafall..     http://rosanna.shedevil.se/ så länge, förmodligen återvänder jag som alltid.. ...

Av Rosanna - 14 februari 2009 13:25

Nej, jag tänker inte skriva något inlägg om hur mycket jag saknar någon att krama om såhär på alla hjärtans dag.   Igår hamnade Hilda hemma hos mig, vi lagade en grym middag och Elisa hade gjort en riktigt god cheesecake med hjälp av mig. Tjocka och ...

Av Rosanna - 12 februari 2009 07:29

Ni vet den där känslan man får när man varit stressad ett längre tag och sedan bara känner lugnet igen? Ungefär så känns det just nu, men ändå inte. Ett prov och en redovisning idag - sen kanske det släpper. Men just nu känns det som om det pirrar i ...

Av Rosanna - 10 februari 2009 19:27

Av Rosanna - 10 februari 2009 18:47

Geografiprovet kunde ha gått så otroligt mycket bättre, men som tur är så är det fortfarande en del av kursen kvar då jag får tid att visa vad jag går för. Hade måndagschema idag istället för det ordinarie - så någonlunda borta var man hela dagen på ...

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se