Alla inlägg den 18 juli 2007

.

Av Rosanna - 18 juli 2007 16:00

Jag vet att det kommer bli en lång text, men det känns som om jag måste få skriva av mig om den här saken.. Så läs eller inte. Upp till dig:) Eller lång och lång.. Men lite längre än vanligt (=


Och du vet att det är svårt. Både att be om förlåtelse och att förlåta dig.

För att vi båda har gjort fel.

Och du tål det inte. Inte jag heller för den delen.

Det du gjorde kommer jag nog aldrig att glömma. Förlåta, javisst. Men inte än.


De sår du rev upp, det har inte läkt än. Inte dags att förlåta än.
Och även om det inte är du och jag längre, så känns det i mitt hjärta iallafall. För mitt hjärta vet att jag inte har förlåtit dig för det du gjorde. Och du känner nog precis samma sak. Men så länge mitt hjärta inte förlåter dig, så blir det svårt att glömma dig. Men jag kommer att glömma det du gjorde, det som du rev upp. Men inte dig. Du är en människa jag aldrig kommer att glömma, för allt du gjorde, för allt du sa. För allt har jag att tacka dig för. Men också så ångrar jag mycket. Mina år med dig, kommer att betyda otroligt mycket för mig, för ska vi vara riktigt ärliga nu. Så var det du som fick mig att tänka om. Förändra mitt liv, min vardag.. hela mig. På ett posetivt sätt. Verkligen. 


Jag blev starkare med dig, både i hjärtat och i kroppen. Då menar jag inte att du körde världens träningspass med mig för att göra mig ett en muskelknutte. Utan du fick mig att inse att det jag var förut, det var för svagt liksom. Jag hade aldrig orkat med någonting om jag hade fortsatt på den vägen. I hjärtat blev jag starkare på det sättet att du lärde mig att gilla mig själv, jag blev störtkär, inte i mig men i dig. Du förändrade mig. Gjorde mig hel.


Låter som en jävla smörja det här, men det är verkligen så det var. och jag ångrar inte att jag valde att spendera två år av mitt liv med dig. För du betydde, betyder och kommer alltid att betyda mycket för mig. Och jag vet att det var fel gjort av mig, och jag ångrar det. Men gjort är gjort, det enda jag kan göra är att be om förlåtelse och ångra det. Allt annat är bara drömmar, sådant som inte kan förverkligas. Eller, drömmar kan gå i uppfyllelse, men inte alla. Min dröm var att få börja må bättre, och då kom du och uppfyllde den drömmen. det är jag tacksam för, men det finns mycket jag ångrar som sagt. Ditt och mitt förhållande var verkligen toppen i 1,5 år. Men som i alla förhållanden så finns det berg att bestiga. Efter ett och ett halvt år, så kom alla bråken. "Rosanna, akta dig så att du inte tröttnar" fick jag höra ofta. Och tillslut så gjorde jag det. Ni som känner mig, ni vet hur jag är. Vill gärna ha många bollar i luften samtidigt men tröttnar fort på bollarna och låter dem bara falla ner på marken igen. När man väl har börjat bråka med någon som man verkligen gillar, då känns allting så himla konstig.  Visst har jag haft förhållanden innan dig, men det var aldrig på riktigt. Du var min första förälskelse. Den första som jag verkligen älskade. Och när man bara lever på rosa små fluffiga mjuka moln hela tiden.. för att sen plötsligt falla ner och inse att det är på riktigt. Då känns varenda bråk som en ny kniv i hjärtat.


Men det var nog inte bara jag som tröttnade, du gjorde det med. Men på ett annat sätt. Så himla svårt det är att förklara för dig som inte kände det. Men jag är så himla glad att jag fått uppleva allt med dig. Och jag har gått vidare från dig, men du kommer alltid, precis som du sa när det tog slut, alltid att ha ett speciellt minne från mig. Precis som jag från dig. Så  du och jag kommer alltid ha ett speciellt band mellan varandra. Ett gummiband skulle man kunna säga, och allt vet hur ett gummiband funkar. Drar man åt, så blir det tightare, men släpper man taget så blir det liksom lite slappt, men det släpper aldrig. För du har en speciellt plats i mitt hjärta. jag älskar dig inte, nej. men jag har gjort det, mycket också.  Men du finns där i ett säkert förvar. För vad du än gör, vad som än händer, så har jag minnen från din och min tid, och dem vill jag bara inte glömma.


 Och när det väl tog slut mellan oss två, visst kändes det jobbigt. Jobbigt som satan för att vara ärlig, men det var då. Och nu förstår jag, att om vi hade fortsatt vårat förhållande hade vi bara stått och trampat på en och samma plats, hela tiden, dag efter dag. Alltid samma saker liksom. Nej, vårat förhållande var inte tråkigt, jag mådde bättre än vad jag någonsin gjort, jag hade kul, skrattade, älskade, njöt av livet. Och för att släppa all denna seriösa skit nu, och komma med något i riktig Rosannastil så måste jag påpeka att jag nog aldrig kommer att glömma dina mjuka läppar.  Inte heller det att vi båda hade kunnat satsa på en modellkariär (; Inte som om dina läppar är med mig i varenda dröm och så, tro ingenting nu :) Men du var en jävel på att kyssas (: Kanske därför dte blev som dte blev.. du vet. En sista kyss när bara solnedgången såg på, när snön föll ner från himlen och allt var så jävla kallt.





ANNONS

.

Av Rosanna - 18 juli 2007 09:23

Blev ingen badande igår. Istället satt jag och Cissi under ett parkeringsskjul på våra handdukar och väntade tills det skulle sluta regna & åska. Jag är grymt rädd för åskan, så jag var jäkligt nära på att börja gråta. Så ringde vi runt lite för att försöka få tag på Calle med C;s nummer. Det gick ju sådär. När vi väl hade nummret så ringde jag och då var det hans far som svarade. Pinsamt var det när jag var tvungen att avsluta samtalet på ett smidigt sätt med pappan som verkade gilla att tjejer ringde hans son. Så till slut tog jag fram min charmigaste sida och sa bara ; Ja men nu måste vi tyvärr kliva på bussen, och u vet hur det brukar låta då. Men ni får ha det så trevligt ikväll och hoppas jag inte störde er!

Haha, jag och Cissi fick världens ångest över att Calle med C aldrig svarade. :/  Så vi satte oss på bussen påväg hem igen sen, fast vi åkte iväg till Uno efter ett tag, skulle lämna victors tröja och sen satt vi där. Cissi och jag fick byta om till unos jätte långa mjukisbyxor och allt :) Så satt vi och åt popcorn, snackade lite, såg på tv osv :)

 Plötsligt ringer Calle med C och var jätte konstig:P Hah, ch jag och Cissi var väl inte rikigt .. så normala heller :D För er som inte vet är Calle med C en kille från vår konfagrupp från förra sommaren. Det första han sa åt alla var att, Jag heter Calle med C och simmar. Hah, så det är andledningen till varför han heter så. :)

 Sen lämnade vi hem Cissi så hon slapp gå själv och så satte vi oss i soffan ett tag innan jag drog hem. Var hemma vid tolv tiden och somnade typ direkt, hade så grymt ont i huvudet! :/

Idag blir det rätt så lungt nu på dagen, ska bara fixa lite.. städa, packa osv :) På onsdag om en vecka drar jag och Elli till England i tre veckor! :) Ska bli grymt skoj:) Ikväll ska jag, Elisa & Cissi ut och äta någonstans, vet inte vart men det lär bli kul :)

ANNONS
Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se